Vi har haft inbrott....

Årets första...

Det snöade igår kväll.
Har uppfattat att de flesta ser detta som något negativt. Själv blev jag förtjust som ett barn på julafton.
I mina tankar ser jag mig själv sittande i soffan, invirad i min tjocka ludna mysfilt läsandes en bra bok allt medan snön virvlar utanför fönstren och elden i kakelugnen sprakar gemytligt.
(Fastfrusna bildörrar, elavbrott, oplogade vägar, ryggskott pga skottning och frostskador raderar jag bort ur tankarna för närvarande)

Faktum är att jag tycker om vintern. Eller rättare sagt, jag tycker om RIKTIG vinter. Förra vintern var exempelvis en ren dröm. I alla fall den vinter vi hade här nere i Skåne. På nordligare breddgrader låg snön kvar långt in i maj, det är mindre kul, men här nere försvann den enligt det mönster jag är van sedan barndomen.
Jag är ju norrlänning. Måhända ett gränsfall, född och uppväxt strax norr om Dalälven, men ändock, faktum kvarstår, jag är norrlänning.

Vintern i Skåne är dock i regel ingen höjdare. Jag tycker inte om ishinnor på svarta vägar. Jag tycker inte heller om när termometern visar -2 men vinden och fukten gör att det känns som om det vore -43 och öronen håller på att frysa loss. Jag gillar inte heller när vinden släpar med sig den lilla snö som finns ut över vägarna så att man inte vet om man kör på vägen eller ute på en åker. Jag tycker inte heller om alla orutinerade, ovana vintervägsbilister som halkar omkring som käglor på en bowlingbana, eller det faktum att de uppenbarligen fått för sig att dubbdäck inte är något att ha.

Låt mig upplysa er;

Dubbdäck räddar liv. Dubbdäck är BRA på isiga vägar. Om du skaffar dubbdäck slipper du sitta som ett plåster i min bils söta lilla bakdel, OCH du slipper fastna i diket du annars skulle glida ner i.

Jag är oftast en lugn och positiv människa. Bakom ratten är situationen något förändrad. Allra helst på vintrarna. Min mamma brukar alltid säga att hon inte alls känner den kvinna som sitter bakom ratten i min bil. Det är inte så att jag hyttar med nävar eller pekar finger..men det händer att jag svär högt och jag blir omkörd sista halvmetern där två körbanor blir en, eller om alla kör i 17 km/h bara för att det snöade i förrgår, eller för den delen om någon som kör 20 km/h för sakta vägrar köra åt sidan så att det går att köra förbi. Då svär jag väldigt högt för mig själv i bilen. Varför vet jag inte, det fyller inte direkt någon funktion, mer än att jag själv då lättar på trycket och sedan leende kan fortsätta min bildfärd.

Igår fick jag en pratstund med en kär vän och hennes enormt söta lille son, Sixten. Han är ljuvlig, onekligen. Jag är över lag ingen "bebismänniska". Jag har aldrig förstått vitsen med att gulla med alla bebisar man möter, men bebisar jag på något vis har anknytning till är givetvis en annan historia.
Det var härligt att träffa hans mamma, ta en promenad och snacka lite. Framöver ska det bli mer av det, no doubt.

För övrigt gnider jag geniknölarna kring ett handledningsjobb jag har. Funderar, vänder och vrider. Ska nog bli bra det här. Det svåraste i nästan alla handledningssituationer är dock en och samma sak; MAMMA!

Vill därför passa på att lämna er med följande ord:
Mamma är mamma. Mamma älskar oftast sitt barn och gör allt för att det ska bli så bra som möjligt. Mamma oroar sig för sitt barns välbefinnande. Oro är inte alltid logisk, men alltid något att ta på allvar. Att skylla på mamma leder ingen vart. En personalgrupp kan ytterst sällan förändra mamma. Se henne som en tillgång istället, förstå hennes oro. Lägg inte all energi på en faktor ni med allra största sannolikhet inte kan påverka, lägg den istället på att hitta strategier för att få samarbetet att fungera. Ibland har mamma till och med rätt. Bekräfta henne i detta, och var ödmjuk när ni för fram egna idéer. Mamma har känt den ni arbetar med längst av alla. Och sist av allt..försök fundera över hur du själv hade reagerat om det var du som var mamman.

Givetvis kan detta gälla PAPPA också. Eller MORMOR/MORFAR eller FARMOR/FARFAR eller..ja, ni fattar.
Nu ska jag försöka samla ihop mig själv och mitt hem innan jag ger mig ut på nya äventyr.
Om någon oanmäld kommer hit, kommer jag bestämt att hävda att vi haft inbrott. För det kan absolut inte finnas någon annan orsak till att ett hem är så stökigt som vårt är just nu.

Japp..inbrott var det.

(Förlåt och jag lurades med överskriften. I couldn´t help myself! Jag har ju Tourettes...)
Parantes 2 (F-låt igen..man ska inte utnyttja diagnoser. Men å andra sidan för de med sig ett visst obehag för den som har dem så jag tycker jag har rätt att skämta emellanåt.)
Parantes 3 (Alltså jag menar inte att jag brukar "hitta på tics och tvång" bara för att komma undan med saker utan att jag brukar skämta om dem för att avdramatisera det hela.)
Parantes 4 (Alltså jag BRUKAR inte skylla på Tourettes, jag lovar.)
Parantes 5 (Jösses, nu verkar det som om jag faktiskt brukar ta tillfället i akt, vräka ur mig något och skylla på Tourettes)
Parantes 6 (Jag ger upp, tro vad ni vill... ;D)

Väl mött alla!

Bloggen åker på semester...

Från och med tors 28/10 kommer bloggen att flytta under en period. Jag kommer givetvis att lägga en hänvisningslänk här så att den som vill kan följa med på turen.

What?!

Så snart jag kan ska jag berätta allt, känns oerhört roligt och spännande.

Innan dess kommer jag givetvis att blogga här flera gånger till.

Vill lämna er med en bild idag.
Den som kan gissa vad den föreställer och vad motivet sysslar med vinner en klapp på kinden!

Kram på er...

Du känner dig söööömnig...

Jag är fortfarande trött.
Trött är bara förnamnet. Trött är en fis i rymden, en amöba i världsaltet. Jag är förlamande trött.
Jag är mer än trött, jag är helsliten.

Förkylningen börjar ta ut sin rätt nu, och jag vill bara vila och vila och vila. Ska försöka kämpa på de två sista veckor jag har kvar på jobbet, vill inte lämna några lösa trådar. Men vi får se, jag måste nog lyssna på kroppen nu snart. Blutsaften hjälper inte, mamma.

Zzzzzzzz....

Solskenet är för övrigt också sjuk, och har varit hemma från skolan. Tror han blir hemma imorgon också.
När jag kom hem efter jobbet i eftermiddag frågade jag:
"Hur är det, hjärtat?"
varpå Solskenet ser begrundande på mig och svarar:
"Vad menar du med det? Undrar du hur jag mår eller?"
Jag älskar hans rättframma logik. Han levererar tankeställare på löpande band.
Storebror har praktiserat idag. Jag är så himla glad över att han trivs på sin praktikplats.

Det enda jag orkar dryfta ikväll, förutom dravlandet här ovan, är följande:

"Sätt inte ljuset under skäppan."
Vad i hela fridens dagar betyder det?! Förslag emottages med nöje. Men bara om du inte googlar det först! ;)

Jag har mycket mer att säga, eller skriva rättare sagt, men ögonlocken faller ihop här. Måste sova..måste sova.

Söta drömmar nu.

Sov sött!

Vaknade precis i soffan.
Det är inte första gången jag vaknar till och upptäcker att jag ligger på rygg i vardagsrumssoffan med datorn på magen. Ögonen hotar att trilla igen just nu. Tror jag tar chansen. Jag är helt slut. Vill sova. I en vecka!

Natti natii..

Me, myself och Tourettes syndrom

Har nu försökt lägga upp en film här i 1 1/2 dag. Ger upp för tillfället och lägger en länk istället:

Me, Myself and Tourettes syndrome

För övrigt har min dator lagt av, den nya fina. Knäppte, inte ont anande, igång den imorse och helt plötsligt stod att jag var "inloggad på en temporär fil" och följaktligen inte kommer åt mina filer (dokument, bilder etc.)

Är jag arg?!

Har jag ADHD?!

Storebror har förbarmat sig över mig, gjort en systemåterställning och div justeringar, men ändå funkar skiten inte som det ska.

I´ll be back..när blodet slutat koka!

Morr på er. Morr morr morr....

Att blunda när man kör bil är nog ingen bra idé..

Att jag har varit förkyld väldigt länge har nog inte gått någon som läst min blogg förbi.
Att jag också har Tourettes syndrom är knappast heller en hemlighet.



Vad är bäst?! Att rynka på näsan när man kör bil....

 Att vara förkyld länge OCH ha Tourettes syndrom kan vara problematiskt. Eller ja, givetvis är det problematiskt för alla att vara förkyld länge men har man dessutom Tourettes kan problemen bli lite annorlunda.
Min förkylning har inneburit att jag har en riktigt jobbig hosta. Ett av mina tics är också just hostningar.
Jag hostar nu alltså pga att jag är förkyld. Och jag hostar också ibland pga att jag måste. Eller känner att jag måste rättare sagt.
När min förkylningshosta börjar klinga av fortsättar jag ticshosta. Resultatet blir att halsen konstant blir lite irriterad. Alltså hostar jag vidare.

Har försökt få bort mina host-tics men inte lyckats särskilt bra. När jag inte tics-hostar blundar jag istället. Det är ingen bra kombo att ha ett yrke som innefattar mycket bilkörning och samtidigt ha tics som gör att man känner att man vill blunda. Ingen bra kombo alls. Att rynka på näsan funkar dock, men jag har inte riktigt tränat in det än.

Därför hostar jag vidare, och rynkar på näsan emellanåt..for now.

..eller att blunda?! Jag väljer INTE blunda ;)

Laddar inför Skånerock på Jägersbo i Höör ikväll. Ska bli himla kul. Men först ska jag till veterinären med min stora vovve. Rocky-pojken har fått öroninflammation igen :(

Ha nu en riktigt härlig fredagkväll allesammans. Själv ska jag vicka rumpa på dansgolvet till sent inatt!

Ordspråk och inplastade tänder

Ordspråk! Ordspråk är väl en märklig företeelse ändå. Ofta totalt ologiska haranger, åtminstonde i relation till vad den som använder ordspråket egentligen vill säga med det.

"Där gärdsgården är lägst hoppar alla över" är ett exempel. Tänk på det en stund.
Vad i hela friden betyder det?

Vackra blommor..

Ordspråk används för att säga något trots att man egentligen säger något annat. Jag är själv ordälskare, och broderar gärna ut orden när jag skriver. Till och med när jag talar emellanåt. Viktigt är dock att komma ihåg att inte alla uppfattar det man avser när man svänger sig med ordspråk och liknelser. Uttrycket "att brodera ut orden" är också ett sådant exempel, att "svänga sig med uttryck" är ett annat. Vi gör det hela tiden..vi är ologiska, och för somliga, totalt obegripliga.
Solskenet har svårt att förstå ordspråk. Detta betyder inte att han inte har förmågan att lära in vad som egentligen avses med ordspråken, men innan han lärt in dem är de totalt obegripliga för honom. Ofta tycker han också fortfarande att de är rätt korkade, även när han lärt sig vad de betyder. Han har svårt att förstå varför människor säger en sak och menar en annan. Det är en väldigt logisk åsikt. Egentligen.
Det är inte fel att använda sig av liknelser, det är inte heller fel att tycka att liknelser är onödiga. Huvudsaken är att alla minns att vårt sätt att tolka och förstå skiljer sig åt.
Som sagt, vi är alla annorlunda..bara på olika sätt. Och som vanligt..annorlunda är inte synonymt med fel. Annorlunda är bara inte exakt lika.

Jag föreläste för övrigt i Limhamn idag. Det var oerhört roligt. I publiken satt biståndshandläggare, sjukgymnaster, arbetsterapeuter, assistenter, några chefer, en systemansvarig och säkerligen några till yrkeskategorier som jag glömt. Jag har dåligt arbetsminne, jag skyller på det. Det rörde sig i alla fall om en ansenlig skara.
Efteråt fick jag väldigt vackra blommor. Jag älskar blommor. Den som gav mig blommorna hade sett på TV att jag älskar blommor.
Jag blev rörd. Det var liksom inte bara blommor, det var blommor av en anledning. Det fanns en tanke bakom, en omtanke. Blommorna står nu på vårt köksbord och sprider skönhet, hoppas de står sig länge.

Kvällen spenderades med familjen, varma smörgåsar och kortspel. Kamikazepiloten vann inte idag heller. Jag vill gärna tro att det beror på att jag blivit en så oerhört skicklig kortspelare. Sanningen är dock nog snarare att han helt enkelt fick dåliga kort ikväll också. Hur som helst är han nyklippt idag. Han är en riktigt snygging, min man.
Lilla Solskenet lekte med J hela kvällen, han var för trött för att blogga ikväll sa han. Han ska blogga imorgon istället.
Storebror försöker vänja sig vid att ha inplastade tänder. Jo, jag vet..det låter helkonstigt, men uppenbarligen gör de så numera om det finns frätskador på vissa tänder. Han hade inga nya hål i alla fall, det är bra.

Höll på att glömma. Ordspråket jag tog upp i början betyder att alla vågar sig på den som är svag...utifall inte alla visste det eller listat ut det redan. Har ärligt talat svårt att förstå vitsen med att säga "där gärdsgården är lägst hoppar alla över" istället för att helt enkelt säga att alla vågar ge sig på den som är svag. Men det är klart, det är bara jag..

Sovdags nu. Vi hörs imorgon!