Brum, brum...

Ryggen är inte bra ännu. Den är bättre, men inte bra. Sjukgymnasten suckade åt mig när jag sa att jag skulle börja jobba imorgon. Jag lovade att vara försiktig, och det tänker jag hålla.

Har funderat mycket kring livet den senaste tiden, över vad som är viktigt och vad som för med sig negativa frustrationer.
Livet är en resa sägs det, och jag är benägen att hålla med. Kanske kan man säga att vissa perioder i livet kan liknas med tillfälliga stopp. Tankstopp exempelvis. Att tanka kostar pengar, jag tänker negativitet här. Andra stopp kan vara bensträckare, sådant är skönt. Men efter stoppen hoppar man in i bilen igen. Efter stoppen fortsätter resan.
Jag tror jag är redo att sätta mig i bilen igen.
Jag är kryptisk, jag vet, men eftersom det här är min blogg är jag allsmäktig. Den som har tålamod lär förstå vad tiden lider.

Jag har extremt mycket att göra nu, men jag känner mig ändå på något konstigt vis harmonisk. Det känns så härligt att äntligen ha insett att livet är för kort för att inte prioritera rätt. Varje dag ska man göra sitt bästa för att man själv och ens omgivning ska må så bra som möjligt.

Jag har fattat ett beslut, och det känns oerhört skönt. Med spänning möter jag framtiden. Tillsammans med Solskenet, Storebror och kamikazepiloten jag är gift med.

Utsikt från sommarstugan - frihet och gudomlig skönhet

Frihet...

Nu ska jag lägga mig och läsa en artikel av Simon Baron-Cohen. Ser fram emot det, han brukar bjuda på intressant läsning.

Vi hörs!