Har du psykisk ohälsa..så bra, då kan jag spara pengar på dig!!!

Logikern Lisa funderar rundor igen.

Jag har NPF, och jag har kontakt med psykiatrin. Jag är över lag inte överförtjust i kategoriserande men klumpar ihop mig själv och säger att jag kategoriseras till gruppen "människor som har/lever med psykisk ohälsa". Tänker inte gå in på begreppet "psykist Ohälsa" just nu..spar det till ett senare blogginlägg.

Jag föreläser, och jag älskar det. För mig känns det så oerhört viktigt. Jag har många gånger föreläst gratis eftersom jag brinner för det jag pratar om. Men mig veterligen kan ingen leva på luft, och i dagens samhälle behövs pengar för att överleva. Jag har alltid arbetat heltid, och vid sidan engagerat mig ideellt. Mina föreläsningar har jag gjort på fritiden, och jag har planerat dem på kvällar och helger. Eftersom efterfrågan blivit större, och föreläsandet och handledandet känns oerhört viktigt för mig, har jag valt att säga upp mig från mitt nuvarande arbete. Ingen, inte ens jag, orkar arbeta 200 % år efter år.

Det jag funderar över är:

Att boka en Attitydambassadör kostar 3500 kr (halvdag, 1-4 timmar) och 6000 kr (heldag, 4-8 timmar). Jag är Attitydambassadör och jag har valt att ha samma taxa när jag är ute och föreläser utanför attityduppdraget. Anledningen till detta är att jag vill att alla ska ha råd att lära sig mer om NPF. Alla som någonsin bokat en föreläsare vet att 3500 kr för en halvdag är jäkligt billigt.

"Mmm...", sa en person som funderade över att boka mig, "3500 kr..det är ganska dyrt. Vi har ju inte så mycket pengar..."
"Ursäkta", sa jag, "men jag vet att ni köper in såväl föreläsare som konsulter för engångsummor på 10.000 kr och ibland ännu mer."
"Jo, men det är ju professionella som bokas in i utbildningssyfte eller för att utveckla verksamheten."
"Okej", sa jag och tillade lite pillimariskt, "men jag är faktiskt socionom med många års yrkeserfarenhet OCH har egna erfarenheter av NPF. Och jag ska väl komma i utbildningssyfte. Du tror inte jag kan anses vara professionell?"
"Eehh...jo", svarade personen i fråga, "när det gäller dig kan vi nog ordna det. Men andra som är ute och föreläser om egna erfarenheter kanske inte kan få så mycket betalt."
"Så du menar", sa jag (nu väldigt intresserad), "att om man inte har en utbildning, eller har utbildning i något som inte rör psykologi eller liknande, men har egna erfarenheter av psykisk ohälsa, så har det ett mindre ekonomiskt värde? Hur är det då med exempelvis idrottsmän som är ute och föreläser för dyra pengar om exempelvis "vinnar-vilja" och dylikt. Vad är det annat än erfarenheter och personlighet? Vem vet bättre än den som själv har psykisk ohälsa hur det är?"
"Jo, men de ideella organisationerna är ju ute och berättar gratis liksom. Det ger dem ju något att göra också."
Och nu började jag bli riktigt intresserad...
"Okej, så du menar att alla som har psykisk ohälsa springer runt och är helt sysslolösa annars?"
"Nej, absolut inte..men de brukar ju tycka att det är så viktigt att komma ut och berätta att de gör det på fritiden."
"Aha", svarade jag, "då förstår jag. Eftersom ideella brukar berätta gratis så är det dumt att betala någon för att göra det?"
"Ja, visst är det så..."

Varför betala när man kan få det gratis?!

Detta innebär ju då alltså att människor som har psykisk ohälsa egentligen anses vara ett gäng übermenchen som klarar att både ha ett lönearbete och sedan utöver det lägga en massa tid på att föreläsa. Det är mer än de flesta orkar med i längden.

Det innebär också alltså att de som har psykisk ohälsa egentligen faktiskt betalar, genom att de skänker sin lediga tid, för att vara ute och sprida kunskap och skänka lärdomar till andra människor. (Om jag bad retorik-föreläsaren att föreläsa för min personal gratis..vilket svar tror ni jag hade fått?)

Och, än värre, det innebär alltså att om man pga psykisk ohälsa är sjukskriven, eller av någon annan anledning inte kan ha ett lönearbete, så ska man vara vara tacksam över att "ha något att göra".

Och ärligt talat..."de brukar tycka det är viktigt...". Att sprida kunskap och minska fördomar kring psykisk ohälsa gynnar hela samhället, det är viktigt för alla. För ingen i samhället kan vara säker på att inte själv få någon form av psykisk ohälsa.
Jag är också långt ifrån ensam om att ha en utbildning. Jag känner många människor som lever med psykisk ohälsa som har högre utbildningar än vad jag har. Jag känner en kvinna som är utbildad specialpedagog med lång yrkeserfarenhet..hon borde få ett högt arvode. Men det får hon inte. 

Ganska skrämmande, eller hur?!

Att det inte skulle finnas pengar är en myt. Det finns pengar. Pengar läggs på dyra konsulter och på utbildningsföretag som läst sig till kunskapen. Vore det inte rimligt att samma summor betalades ut till ALLA människor som föreläser om relevanta saker och faktiskt sprider kunskap? Åtminstone att skäliga summor betalas ut (för själv har jag svårt att se hur någon människas föreläsning skulle kunna vara värd 30000 kr för ett tillfälle..men det är en annan femma). Är det rimligt att vissa utbildningstillfällen är kostnadsfria bara för att den som föreläser hör till en grupp som kämpar mot fördomar?
Det finns ju också, som jag tidigare nämnt, många högt utbildade och kompetenta människor bland de som föreläser om egna erfarenheter av psykisk ohälsa, och som utan tvekan hade fått bra betalt om de föreläst om något annat än just sin kontakt med psykiatrin.
Socialstyrelsen uppskattar att 20-40 % av svenskarna upplever någon form av psykisk ohälsa, och att 10-15 % av dessa anses ha så allvarliga besvär att de kan behöva behandling.
Det är många människor det..många många som borde vara ute och föreläsa gratis. Jösses vad mycket pengar som finns att spara..

Jag blir lite sarkastisk ibland men det kan emellanåt behövas för att få fram poängen.

Och vet ni vad...med all säkerhet har det omedvetet lagts ut tusenlappar på "professionella föreläsare" som faktiskt har psykisk ohälsa men inte berättat om det. Pilutta dig, säger jag...

Det var väl allt..for now.

(Och nej, jag tänker inte avslöja vem den andre parten i ovanstående samtal är, eller vilken funktion denne har. Jag vill är att attityder och fördomar i sammhället i stort ska ändras, inte peka ut enskilda individer. Denna människa är inte elak, denna människa menade inte att särskilja, denna människa är långt ifrån unik i sina attityder....och det är tragiskt.)