Jag har växt upp med vetskapen om att jag är bra. Om jag bara fick en 2:a på matteprovet sa mina föräldrar: "Du är jätteduktig på religion!"
Jag har alltid fokuserat på det som är positivt, vilket givetvis är en nedärvd förmåga från mina fantastiska föräldrar. Min allra största uppgift i livet är att föra vidare denna förmåga till mina barn, och i nästa led till människor jag möter på min livsvandring.
Att göra sitt bästa är gott nog, om detta råder ingen tvivel. Så länge man gör sitt bästa ska man vara oerhört stolt över sig själv. Och när man gör sitt bästa förtjänar man positiva reaktioner från omgivningen.
I såväl privatlivet som i yrkeslivet har jag mött många människor som har någon form av funktionsnedsättning, och många har också någon form av intellektuell funktionsnedsättning. I läkarintygen står det ofta "utvecklingsstörning" eller "begåvningshandikapp" av någon grad. Allt för ofta har människor jag mött, som har lindrig-måttlig utvecklingsstörning eller begåvningshandikapp, ett allt för dåligt självförtroende. Många gånger har jag hört människor säga att "de inte är lika bra som andra", eller att "andra nog tycker att de är kontsiga" eller till och med "jag kan ingenting".
Jag brukar alltid säga: "När du känner dig ledsen, eller tänker tankar om att du inte duger, så titta dig i spegeln, le åt dig själv och säg till dig själv att du är en fantastisk människa som gör ditt allra bästa, och att det är mer än vad många andra gör".Jag har faktiskt fått höra flera gånger att det fungerar. Jag vet att det fungerar, jag har praktiserat det själv flera gånger.
Ordet "utvecklingsstörning" eller "begåvningshandikapp" är en teknisk term för att beskriva att en människa har en långsammare eller annorlunda inlärningsprocess, och/eller att en människa inte har lika lätt att lära in eller förstå vissa saker. Exempel på sådana saker kan vara olika skolämnen som matte, kemi etc. Det betyder inte att samma människa inte kan vara bra på andra saker! Det kan också vara så att en människa kan vara jätteduktig på exempelvis matematik och sedan ha väldigt svårt att lära in olika språk. Det brukar man kalla för att någon har en "ojämn begåvningsprofil". De allra flesta människor har till viss del en ojämn begåvningsprofil eftersom nästan alla har vissa saker de är bättre på, men när läkarna börjar tala om "ojämn begåvningsprofil" betyder det att skillnaderna mellan saker man kan, och saker man inte kan, är större än hos genomsnittsmänniskan. Andra människor kan ha svårt att lära in många saker, men inte heller det betyder att de inte är bra på någonting alls.
Kanske är man jättebra på att hålla rent och fint i sin lägenhet.
Kanske är man jättebra på att vara snäll mot andra människor.
Kanske är man jättebra på att måla eller på att komma ihåg siffror.
Alla har vi saker vi är bra på, och saker vi är mindre bra på. Det är därför det är så himla bra att vi är olika, så att vi kan komplettera varandra. Det finns inte heller någon som kan säga att några kunskaper är bättre, eller mer värda, än andra.
Att vara väldigt duktig på matematik är ju jätteviktigt om man vill arbeta med det. Men vill man arbeta med exempelvis städning så är det ju jätteviktigt att man är duktig på att städa. Det finns ju också väldigt många saker man kan göra utan att vara bra på matematik.
För 200 år sedan ansågs det vara oerhört goda egenskaper att vara plikttrogen och stark så att man kunde sköta jordbruk eller på annat sätt se till att familjen fick mat. Idag anser många att det är viktigare att kunna lära in många teoretiska saker och få arbeten som exempelvis arkitekt, läkare, datortekniker etc eftersom det idag är sådana yrken som ger mest i lön. Sanningen är att det viktigaste alltid är att människor ser och uppskattar det de själva, och andra, är bra på, oavsett vad det är.
Jag har ADHD. Jag har väldigt dåligt arbetsminne vilket gör att jag måste ställa flera larm för att komma ihåg saker. Jag skäms inte ett dugg över det utan är istället mycket stolt över allt jag kan trots att jag har dåligt arbetsminne. Jag vet också att det finns många andra saker jag är jättebra på.
Jag vill att alla ska tänka på att poängtera de positiva egenskaperna i mötet med andra människor.
Nästa gång någon inte klarar en arbetsuppgift, vill jag inte att du säger: "Du klarade inte den arbetsuppgiften..." utan "Så bra att du försökte, ska vi prova något annat?"
Over and out...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar