"Öhhh...Concerta?"

Hämtade ut såväl min som Solskenets medicin idag. Solskenet äter Ritalin och jag äter Concerta. För oss båda fungerar det väldigt bra. Solskenet har haft problem kring doserna men har nu, förhoppningsvis, hamnat på den perfekta dosen. Själv har jag aldrig haft några problem. Jag äter en relativt låg dos, 36 mg/dag. För mig räcker det, alla är vi olika.
 
Tog alltså nummerlapp på apoteket och satte mig för att vänta på min tur. Att man tålmodigt måste vänta vet alla som någonsin varit på ett apotek. Köbildning är mer regel än undantag där, åtminstonde enligt mina erfarenheter.
Slutligen blev det min tur, och jag knatade fram till kassan och placerade gumpen på den lilla bänken framför. Eftersom jag är en duktig, och van, apoteksbesökare hade jag redan mitt körkort redo och lämnade lydigt fram det till receptarien.
Jag frågade kring en smärtstillande medicin som jag fick under min akuta ryggskottsperiod, och hon svarade med ord som "smärtsymptom", "användningsfrekvens" och "påverka tarmfloran". Jag nickade och tackade för informationen.

Receptariens bild av mig innan hon såg
att jag medicinerar med Concerta

Receptarien log artigt, förde in mitt körkort under streckkodsläsaren, tittade på skärmen och fortsatte vara tyst. Hon tittade ytterligare en stund på skärmen, sneglade lite på mig, tittade på skärmen igen, vände sig så slutligen försiktigt mot mig med en aningen chockerad min och sa: "Öhhh...Concerta?"

"Japp", sa jag och log.
Receptarien log så åt mig och sa tydligt och med aningen högre röst än tidigare: "Jaha, vänta lite så kommer jag strax. Jag ska hämta medicinen."
Hon försvann och återkom efter en stund med mina mediciner. Med tydligt uttal och hög röst förklarade hon pedagogiskt hur många tabletter jag ska ta per dag (vilket inte är särskilt komplicerat med tanke på att jag bara tar en per dag ;D) och förstärkte det hela med att peka på burkens doseringstejp samtidigt som hon talade. Hon påpekade också att det inte är lämpligt att dricka alkohol tillsammans med Concerta.
"Tack, tack", sa jag, "men jag har ätit Concerta förr så jag har koll på både docering, och vad medicineringen innebär."
"Jo, men det är viktigt att du vet hur många tabletter du ska ta, och att det blir rätt" , sa receptarien och log vänligt.

Jag kunde inte annat än att le. Och inombords gapskrattade jag. Jag kan inte anklaga henne för att vara otrevlig, hon var tvärtom mycket trevlig. Situationen var dock väldigt dråplig, och jag fick verkligen anstränga mig för att inte skratta högt.
Det faktum att hon höjde rösten var ytterst roande. Det är faktiskt väldigt få människor som har nedsatt hörsel som symptom på ADHD. Det allra lustigaste var nog ändå den enormt stora skillnad det var på vår konversation innan hon såg att jag medicinerade med Concerta, och vår konversation efter det att hon upptäckt att jag medicinerade med Concerta. Jag försöker på intet sätt framställa receptarien i dålig dager. Hon var trevlig och försökte nog allt hon kunde. Jag ville helt enkelt bara bjuda er på en, i mitt tycke, rätt dråplig anekdot. Situationen var rolig, och ändå kanske den kan väcka en tanke eller två.

Receptariens bild av mig efter det att
hon såg att jag medicinerar med Concerta

Hade jag mötts av samma reaktion om jag hämtat ut Kåvepenin?