Jag har handlett personalgrupper många gånger. Jag har lyssnat, guidat, hittat lösningar, stöttat. Jag har också föreläst många gånger. Människor lyssnar på mig då, jag har något viktigt att säga.
Jag är den professionelle, den beläste. Den som har kunskap och erfarenhet...
Jag har arbetat ideellt för att sprida kunskap om neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. Jag har deltagit i projekt, berättat om mina funktionsnedsättningar.
Jag är patienten/brukaren/personen med psykisk ohälsa...
Vissa dagar har jag åkt direkt från arbetet till de ideella engagemangen. Vissa eftermiddagar har jag satt mig i bilen som den professionelle och klivit ur den som patienten. Handledaren blir den handledde på något sätt.
Givetvis är jag alltid samma Lisa men skillnaden mellan de bemötanden jag får som professionell och de jag får som patient är ganska markant. Långt ifrån alltid sämre, men definitivt annorlunda.
Känslan är mycket märklig. Märklig indeed...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar