Arvid Lagercrantz och andra fantastiska människor.

Vaknade absolut inte utsövd imorse efter 4,5 h sömn. Är glad att kamikazepiloten bakade spettkakor så att han slapp se mig hasandes ut i köket som en zombie med gårdagens maskara utsmetad från ögonfransarna till någonstans i höjd med mungiporna. Var så trött igår kväll att jag inte orkade tvätta av mig innan jag stöp.
När jag fått två koppar i kaffe i systemet knarrade kugghjulen i gång, och jag kände mig nästan energisk när jag körde ner till Malmö.

Arvid Lagercrantz

Jag deltog vid ett tältevenemang på Gustav Adolfs torg i Malmö idag, vilket anordnades för att uppmärksamma Världsdagen för psykisk hälsa.
Jag var bara en av flera talare, och mellan de två gånger jag var uppe på scenen lyssnade jag till det de andra hade att framföra.

En av min medtalare var Arvid Lagercrantz. Han berättade om händelser ur sitt liv, sin bok "Mitt galna liv" och om sina tankar kring psykisk sjukdom.
Jag fick också förmånen att utbyta lite tankar med honom efter våra framträdanden. Jag känner den djupaste beundran för honom såväl med anledning av alla hans yrkesprestationer och hans skickliga skrivande (den som känner mig vet att det skrivna ordet ligger mig varmt om hjärtat) som för hans öppenhet. Han berättade att han aldrig dolt sin sjukdom, utan att han tvärtom varit helt öppen med det inför sina kollegor och arbetsgivare. Och ändå har han haft en helt fantastisk yrkeskarriär. Det är onekligen upplyftande att höra. Jag tänker som han, att öppenheten underlättar för såväl individen som omgivningen. Det som göms undan blir föremål för tisslande och tasslande, och tisslande och tasslande föder ytterst sällan något positivt.
Jag bad om en autograf och fick såväl en autograf på ett papper som en bok med en dedikation till mina föräldrar. Båda kommer att hamna på hedersplats!

Arvid Lagercranzt gjorde ett starkt, och oerhört positivt, intryck på mig. Detta var ett möte jag kommer att minnas resten av mitt liv. Något att berätta för barnbarnen..onekligen.

Jag mötte många andra fantastiska människor idag också. En ung kvinna med HFA berättade om sitt arbete, en man kom fram och berättade om sina erfarenheter. Så oerhört rik jag är som har förmånen att möta, och lyssna till, så många fantastiska människor. Flera av mina vänner var också där. Dagen var härlig, på alla sätt.

Jag fick skratta också, många gånger.
En man med utländsk härkomst frågade mig på knagglig svenska om jag, med enkla ord, kunde förklara vad ADHD innebär.
Jag försökte så gott jag kunde och mannen nickade och förstod, men när jag använde ordet impulsivitet bad han om en förenkling. Jag försökte då förklara att man, om man är impulsiv, kanske handlar först och tänker sedan.
Mannen funderade ett ögonblick, såg allvarligt på mig och sa; "Aa, är du farlig?"
Jag blev så paff över hans fråga att jag skrattade till men förklarade sedan för honom att jag inte alls är farlig och drog några exempel så att det skulle bli tydligare.
"Tack för att du förklarar", sa mannen och gick.

Frågan "Är du farlig?" kan måhända tyckas vara oerhört dramatisk men efter lite eftertanke måste jag säga att jag föredrar den direkta frågan istället för att han tyst hade gått därifrån och kanske felaktigt trott att människor med ADHD är farliga.

Jag tycker vi ska börjar fråga mer istället för att tysta anta.

Kvällen spenderades med min älskade familj; Kamikazepiloten, Solskenet, Storebror och svärfar. Och vet ni vad...JAG VANN I KORTSPEL IKVÄLL!!! :)

Nu ska jag läsa Arvid Lagercrantz bok. Har redan läst nästan halva...

Väl mött!