Till min son...

Detta blogginlägg tillägnas Storebror.

Storebror..Linus

Min förstfödde, mitt själaljus, min glädje, min stolthet.
I hela Solskenets liv har mycket, av förklarliga skäl, kretsat kring honom. Han är fullkomligt underbar på alla sätt men emellanåt har Storebror hamnat i skymundan. Det är lätt hänt. Syskon till barn som har någon form av funktionsnedsättning gör tyvärr ofta det. Dygnet har bara 24 h, och hur mycket jag än har försökt ändra på det så har jag inte lyckats. Jag tror inte Storebror har känt sig åsidosatt. Jag har frågat honom många gånger, och varje gång har jag fått samma svar; "Det är lungt, mamma. Det är bra. Jag har aldrig tänkt på det."
Jag tror det ofta är så det är. Syskonen känner sig inte åsidosatta eftersom de vänjer sig vid vardagen...de vet inget annat. Givetvis då förutsatt att föräldrarna gör sitt yttersta för att fördela tiden så rättvist det bara går. Jag har försökt att fördela min tid men känner själv att Storebror dragit det kortaste strået. Detta blogginlägg tillägnas därför honom, Storebror..Linus.

<3

Min son..
...aldrig någonsin har du höjt rösten åt mig. Aldrig någonsin har du skrikit "kärringjävel", smällt i dörrar eller tvärvägrat göra något jag bett dig om.
...aldrig någonsin har du bråkat om pengar, eller ställt till en scen när jag svarat nej på en fråga. Alltid har du svarat; "Okej, mamma, jag förstår."
...aldrig någonsin har du blivit sur på mig om jag sagt att jag inte orkat köra dig någonstans. Du har aldrig ens blivit arg på mig om jag någon gång glömt bort något jag lovat dig. "Det är okej, mamma", brukar du säga, "jag kan göra det imorgon."
...aldrig någonsin säger du ett ont ord om någon annan. Du har något gott att säga om de allra flesta, och du retar inte upp dig över bagateller. Det har till och med hänt att du försvarat någon som uppenbart varit otrevlig, med orden; "Äh, han/hon har det kanske inte så lätt..."
...förvisso retar du din bror emellanåt, men det hör nog till syskonrollen. Och när det verkligen gäller ställer du upp i vått och torrt.

Flydda tider...

De gånger jag varit arg på dig, vet du om att det varit befogat. Du bråkar inte då, utan erkänner...och lyssnar.
Du har alltid låtit mig veta att du är stolt över mig, precis som jag alltid är noga att berätta hur stolt jag är över dig. Dina retsamma skämt får mig att le, för jag vet ju att de är just det..retsamma skämt. Alltid, alltid, alltid har jag känt den största respekt från din sida. Och jag respekterar dig, du är en underbar människa.

Jag beundrar din vidsynthet, och din förmåga att inte döma människor på förhand. Aldrig kommer jag att glömma när vi, för många år sedan, brukade ha en helggäst i form av en flerfunktionshindrad flicka. Hon kunde inte prata, och de allra flesta ansåg henne oförmögen att kommunicera med omvärlden. En dag, när du var fem år gammal, lekte du med en kompis som påpekade att flickan inte kunde prata. Du tittade på honom då, med dina stora bruna ögon, och sa; "Mäh, kan hon visst det! Hon pratar med ögonen!"

Aldrig någonsin kommer jag att glömma dina ord när du låg halvt medvetslös i ambulansen, den där ödesdigra höstkvällen förra året. "Jag älskar dig, mamma", sa du och hjärtat ville sprängas i mitt bröst. Jag ville ta dig i min famn och skydda dig mot allt. Men jag kan inte det, du är lite större än jag nu för tiden. Jag tror dock att du vet, att oavsett hur stor och tung du blir, så finns din mamma alltid här för dig.
Oavsett vad!



Då det var du och jag mot världen, mitt hjärta

 Ditt liv har inte alltid varit lätt. Inte alls lätt. Och ändå har du blivit en helt fantastisk ung man. Det har varit du och jag mot världen, mitt hjärta, bildligt talat då givetvis. Och även om vår inre cirkel idag har utökats dramatiskt med kärleksfulla människor så är jag övertygad om att vi alltid kommer att ha ett speciellt band, du och jag.

När jag tänker på dig, min älskade son, slår mitt hjärta tredubbla slag. Jag är så stolt över att vara din mamma, och så oerhört tacksam över att jag får vara en del av ditt liv.

Jag älskar dig, Linus! Tack för att jag får vara en del av ditt liv!

Din mamma