Luktar det illa? Men så stäng munnen...

Klockan är nu 01:10. Jag ska upp kl 06:00, om mindre än fem timmar alltså. Jag lär inte heller somna än på ett tag. Gissar mig till på att jag kommer att sova runt 4 timmar i natt.
Jag är trött. Väldigt, väldigt trött.
Nattvaket är inte helt frivilligt inatt dock, det är inte så att jag är vaken bara för att jag inte vill, eller kommer mig för, att gå och lägga mig. Inatt är jag vaken eftersom jag håller på att föra över hundratals bilder från min jobbdator till min privata dator. Rätt typiskt mig att komma på sista kvällen att det måste göras.
Imorgon lämnar jag in min jobbdator for good. På den finns alla bilder från tre jular tillbaka, vårt bröllop och flera semestrar. Vore lyckat att lämna dem där, oh ja.
Därför nattarbetar jag inatt. Snart får jag vila. Snart ska jag sova ett dygn i sträck. Snart är mamma här, då brukar jag somna bums. Det är faktiskt så..jag somnar när jag träffar henne. Vi brukar skoja om att det beror på att hon är så jäkla tråkigt, men sanningen är nog snarare att jag känner mig så himla trygg när hon finns i närheten. Mamma är liksom speciell, mamma är alltid mamma. Ja, pappa är speciell han med, men han är inte lika mobil som min mor..så honom får jag bara tillfälle att somna ifrån några gånger per år.



Flydda tider...

 Imorgon bitti ska min tjänstebil lämnas på service, och på fredag lämnar jag den på jobbet tillsammans med nycklarna. Fr o m fredag eftermiddag kommer jag att köra gammel-saab. Men tja, den är himla skön att köra, så jag har inget emot det. Fyra hjul och en ratt..som jag brukar säga.

För övrigt har jag funderat mycket på värderingar och beteenden den sista tiden. Jag blir så trött ibland. Trött på kategoriska människor, människor som alltid tror att just deras sätt är det rätta. Människor som tror att ytan är viktigare än vad som finns inuti. Sådant gör mig arg emellanåt, men oftast blir jag bara uppgiven och ledsen.
Jag möter ofta människor som inte beteer sig som jag, som har andra värderingar än vad jag har, och som lever sina liv på ett annorlunda vis än vad jag gör.
Hur korkad vore jag väl om jag hävdade att deras sätt är fel?!

Varför är det så himla svårt för vissa människor att bara acceptera olikheter?
Varför retar vissa människor upp sig på bagateller?
Varför tror vissa människor att de är bättre än andra?
Och framför allt...varför tycker vissa människor att de som inte gör precis som dem på något sätt skulle vara 1) sämre människor, 2) ha sämre uppfostran, 3) vara dumma i huvudet...and so on.

Det finns då och då saker jag reagerar på hos andra, sidor jag inte tycker är allt för lockande, men jag känner inget behov av att låta dem veta detta. Jag känner inget behov av att påpeka att deras sätt är FEL, eftersom jag lärt mig att fel och rätt är ytterst flytande begrepp. Mitt fel, är ju någon annans rätt och vice versa. Jag försöker istället fokusera på de sidor jag tycker om, och de likheter som faktiskt finns. För alla människor har någon likhet. Väljer man att fokusera på olikheterna blir man nog till slut en mycket bitter och ensam människa.

Usch. Det enda jag kan säga är usch.

Det som retar dig, kanske är normalt för mig. Kom ihåg att det som är normalt för dig, troligtvis retar någon annan. Ibland är det helt enkelt bättre att hålla käften stängd..för att slippa känna stanken av sin egen obehagliga andedräkt.

Datorn tickar på här brevid. Hundarna fiser fasligt illa. Tror jag måste släppa ut dem en sväng.

Vill lämna er med en uppmaning:
Se dig i spegeln och svara ärligt; TROR DU ATT DITT SÄTT UPPFATTAS SOM TREVLIGT AV ALLA DU MÖTER?

Väl mött alla!