Utbildningsradion, äldre släktingar och söta drömmar...

I eftermiddag har utbildningsradion varit här och intervjuat mig och Solskenet. Vi hade en allt igenom gemytlig pratstund på verandan allt medan vi mumsade wienerbröd och kolakakor. Solskenet var väldigt framåt och berättade på sitt kloka vis hur han uppfattar livet och omvärlden. Jag försökte göra detsamma.
Den som är intresserad kan lyssna på resultatet på P1 ons 27/10 kl 21:03. För den som inte kan, eller kommer ihåg, att lyssna kommer programmet finnas på Bildningsbyråns hemsida (programmet på P1 heter så)

Piggve

En äldre (och nu menar jag äldre, över 90 år) släkting ringde mig häromdagen. Hon hade sett mig på TV och tyckte att inslaget var väldigt bra. Hon sa att hon "tycker jag är så duktig och att det är så viktigt att berätta om den där sjukdomen". Hon sa vidare att hon hoppas att jag kommer att fortsätta föreläsa även i framtiden.
Jag föreställer mig att hon ändå blev rätt förvånad när hon, för det första, såg mig på TV och, för det andra, fick veta att jag har funktionsnedsättningar. Jag har aldrig medvetet dolt detta för henne men ämnet har liksom aldrig kommit upp. Jag blev oerhört glad över hennes uppmuntrande ord. Jag kunde höra genuin stolthet i hennes röst, och det kändes fantastiskt.
Och jag tänker..
...om en kvinna som föddes för över 90 år sedan, då psykiatriska diagnoser definitivt inte var något man talade högt om, anser att min öppenhet är nödvändig och viktig så finns det gott hopp om att de barn som idag växer upp med öppnare samtal kring psykiska sjukdomar och funktionsnedsättningar slänger fördomarna i sopkorgen. You go Mai, eller som min son skulle ha uttryckt det; Du äger!


Första fakturan!


För övrigt skickade jag mina två första fakturor idag. Det kändes rätt på alla sätt. Fick bassning av min banktjänsteman idag när hon insåg att jag inte fått iväg dem än. "Det är typiskt", sa hon, "det sista ni företagare tänker på är att ni faktiskt måste få betalt också för att kunna överleva. Ni brinner för det ni gör, men ni måste faktiskt leva också."
Hon har ju onekligen en poäng i det. Lovar bättring. Jag måste leva också.
Har för övrigt nästan helt fått kläm på mitt sprillans nya redovisnings- och faktureringsprogram. Utformningen är så oerhört pedagogisk att inte ens jag har några större svårigheter att greppa hur det går till.
Eller vänta nu föressten..jag är ju faktiskt rätt bra på sådant..trots att jag har ADHD. Är inte det konstigt?
För det kan väl aldrig vara så att en diagnos är en diagnos, men den som har diagnosen är en individ?!

Den som gissar rätt vinner en kram..

Nu är klockan sent, dags att sova. Kan inte påstå att jag är trött men jag har bestämt mig för att skapa goda sovrutiner. Har läst någonstans att nyckeln till god nattsömn är just rutiner, och med tanke på att jag över lag mår bäst när jag har rutiner så ter det sig ändå troligt att det borde innefatta även nattsömnen.
Återkommer med facit om några veckor.

Sweet dreams...